Nu försöker jag bara hålla igång

efter som erfarenheterna säger mej att om man fortsätter att ta hand om sin fysik
- oavsett hur tungt och trist det kan kännas just nu = så kommer man ändå att må bättre i slutänden.
Är kroppen frisk och pigg så har man ju alla förutsättningar för att kunna må bra.
Och om inte så är det ju en extra liten morot att kämpa på
och göra allt man kan för att vara så fin som möjligt
när det är dags att ta förväl av mormor.
Hon har ju själv kämpat mycket med sin vikt och jag vet att hon kommer vara stolt <3.
Vi har inte alltid varit sams jag och mormor, men så har jag nog ärvt både det finnländskahummöret
i kombination med den jämtländskatjurighetet, men klokare och mer omtänksam gumma blir nog svårt att finna.

Nu håller jag mina tummar hårt för att jag ska få göra en sak som ligger mej väldigt varmt om hjärtat.
Att springa LCHFloppet med  My sponsrad av: LCHFklubben " för varenda knubbig knodd" <3.
Ett jätte fint initiativ att lyfta fram ett problem som rör barnen, våran framtid
och jag hoppas att de knubbiga barnen får den posetiva uppmärksamhet de behöver.

Jag tycker  att det är bra att BVC nogrannare följer upp vanor så som dricka, saft, sötsaker, stillasittande/utelek
och vikt jämfört med längden på barnen från tidig ålder.
Man blir ju riktigt mörkrädd när man läser i tidnignarna att små barn dricker X-antal liter läsk/vecka,
och lider av padda nacke när det faktiskt inte är deras fel
utan de/den vuxne som ska se till att hjälpa sitt barn att få sunda vanor.


Själv var jag tidvis en av de knubbiga ungarna, och har idag blivit en överviktigvuxen.
Men nu när jag äntligen hittat det som fungerar för mej så är det bara att kämpa på.
Små små steg åt gången, varje kilo ner och varje cm mindre är en seger på vägen.