Finns det ett "fulstadium" som LCHF:are?

Jag tänkte ungefär som motsvarande hundvalpars "fulålder". Just nu så känns det iallafall så. Testade ett par jeans som jag inte haft på ett tag, och jo då de har blivit rymmligare över låren men är lik förbannat jävligt tighta i midjan/över magen. Visst jag är jätte glad över att låren blivit smalare men jag vill ju såklart få bort det där dallret som envist hänger sig kvar runt midjan med! Va tjusig jag kommer känna mej om det förtsätter så här, ett par smala ben, liten rumpa och jätte mage =( Intalar mej att jag kommer att lyckas med magfladdret med, bara jag tjurar på och envist fortsätter med magträningen så kanske med mycket tålamod och en hel del slit lyckas komma tillbaka till den mage man en gång hade. Varför i hela världen tillät jag mej att bara ge upp träningen? Jag hade ju en jätte stark mage, med synlig magplatta och nu har jag som nåt slags fluffigt sladder som en ballong med pyspunka. Låter inte det sexigt och bra för självförtroendet så säg :-( Är man dum så är man och nu får jag stå mitt kast och kämpa, kämpa, kämpa för att komma tillbaka. Ska köra klart den magträningsutmaningen som jag håller på med nu och sedan börja med nästa och förhoppningsvis komma igång med löpningen igen nu när det äntligen börjar bli lite ljusare ute. Ja jag erkänner jag är en fegis =D jag gillar inte att vara ute och springa i mörkret.