Det där med att nå fram

Idag har det tydligen förstörts gardiner
på dagis. När semestern tog slut så tror jag att det hoppade in något litet troll i den lille gossen.
Frågade och fick till svar "Det var X idé" "Dom var billiga" och att de inte klippt utan rivit sönder gardinerna.
Personligen så kan jag tycka att barn i dagisåldern inte ska ha tillgång till sax och dyl utan översikt och så undrar jag hur de tar upp sådant på dagis.
Kanske är det hämmande för utvecklingen som det brukar heta att prata lugnt och sansat om sådant som hänt när det är mindre roliga saker man har att prata om?
Det här med handlingar och konsekvenser går riktigt trögt.
Får vara nöjd med att han faktiskt såg lite ångerfull ut efter vårat samtal.
(Medans vi var på dagis så såg han bara nöjd ut med vad han hade gjort)
Pratade om varför, och att fröknarna blev ledsna när gardinen gick sönder och att det inte är okey att göra så.
Innerst inne tror jag att lille herrn tände till när de blev ombedda att städa upp.
Får väl vara tacksam över att det inte var någon blodvite som jag trodde först när det började talas om saxar.

Just nu är det glöm allt du lärt dej om att fostra barn och börja om, och att när det krävs nöja sig med good enough.