17 september 2014

Att inte nå ända fram

är ganska påfrestande, för alla inblandade.


Ibland vet jag inte vilken fot jag ska stå på.
Provar de tips jag hittar, ett efter ett. Vissa fungerar ibland, andra inte alls.
Ibland är det som att försöka bestiga ett berg täckt av krossat glas barfota.


Ge upp är inte ett alternativ, på något sätt så måste man försöka hitta andra vägar
över det där berget som verkar så omöjligt att ta sig över.
Frågan är bara om det finns någon "rätt" väg.


När de vanliga sätten att kommunicera inte längre fungerar, då får man ge sig ut på okändmark.
Har testat det förklarande tillvägagångssättet, att ifrågasätta, att förklara på enklast möjliga sätt.
Men ibland så får man kanske acceptera att det man försöker förmedla inte går fram.
Ta en paus, för försöka igen lite senare kanske på ett annorlunda sätt.


I morse var det som att hugga i sten.
Jag fick för tillfället ge upp försöket att nå fram, får prova igen ikväll.
När allt lugnat ner sig lite.
Upprepa, nöta in utan att för del delen upplevas som tjatig.


När du gör så här, så blir det så här....
Vad skulle du tycka om att bli behandlad så?
Skulle det inte vara trevligare att istället...





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar