4 juni 2014

Idag så fick jag ett mail som fick mej att jubla!

Jag ska få vara med och springa #LCHFloppet #För varenda knubbig knodd med My.
23/8 då ni, då tänker jag minsan vara redo att springa!
Är lite nyfiken på hur tröjorna kommer att se ut, törs man hoppas på rosa ;-)

Slängde mej på telefonen och berättade mitt påhitt för min man <3 
som inte kunde göra annat än att säga: klart vi åker när han hörde min glädje.
Det är äkta kärlek det "självklart älskling så åker jag gärna 66 mil enkel resa och står och hejar på med två vilda ungar och en hund" det är ett riktigt bra svar ;-*

Jag är glad för att det är något som jag tycker vi vuxna behöver sluta blunda för.
Har själv varit en knubbis från och till under min uppväxt och det är verkligen inte lätt alla gånger.
Mina föräldrar gjorde ärligen ingenting, min mormor försökte väl med "hot" om diabetes, och hurtiga äta nyttigt ala Viktväktarna - men det var ju hemma och på skolan den mesta maten serverades.
Potatis, ris eller pasta till varje måltid, "husmanskost" och riktig Svenssonmat.
Inget konstigt med det igentligen då det nog är hur mina föräldrar var uppfostrade 
och hur det såg ut i de flesta svenska hem.
De menade inget illa med det, gjorde bara de de trodde var rätt.
Jag är så tacksam att jag fick se med egna ögon på nära håll att LCHF verkligen fungerar,
och vågade prova och hittade någonslags egen version som funkar för mej.
Det finns många vägar till ett sunt hälsosamt liv, prova och se vad det är som funkar för dej.

Jag såg inte heller mina föräldrar träna, det är något jag tror är viktigt att visa barnen. 
Att det är naturligt att röra på sig för att må bra, om det så bara är prommenader, löpning, fotboll eller vad det nu kan vara.

Jag är glad för att detta ger mej en extra morot, 
en knuff ut genom dörren för att ta tag i löpträningen ordentligt. 
Drömmen är att klara en mil, men 5 km är inget att fnysa åt.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar